Mina tankar går verkligen huller om buller och bakochfram hela tiden. Ena sekunden vill jag inget annat än att tappa varenda kilo jag gått upp i vikt, bli smal, smalare, smalast, vacker och stolt. För för mig, är smalhet skönhet, och så kommer det alltid att vara.
Samtidigt är jag så äckligt medveten om vad jag förlorar på att välja det alternativet. Normala relationer, vänner, förtroende, ja, och så otroligt mycket mer som verkligen förloras av en ätstörnings ondska och hårda kamp. Om jag tittar tillbaka på mitt första gymnasieår, ser jag allt det fattas. Jag vet att jag kan förlora det ännu en gång, om jag vill. Det svåraste är att välja.
Jag vill vara både mager, och ha vänner omkring mig. Vara mätt men smal. Ha kontroll men vara avslappnad. Glad och vacker. Hur svårt ska det egentligen vara att kunna vara allt på en och samma gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar