Det var länge sedan jag skrev sist, alldeles för länge sedan för min egen skull. Jag behöver den här ventilen mer än någonting annat tror jag. Mina egna tankar. Jag har skrivit en del i min "allt-allo-dagbok" denna sommar. Den har varit så otroligt viktig, men på något sätt tycker jag bättre om att ha det samlat här. En del av ett liv. Mitt liv.
Sommaren hittills har varit magisk. Till största delen, men långt ifrån enbart. Det har varit en känslomässig bergochdalbana med helt andra känslor än vad jag är van vid i mitt liv. Istället för ångest och självhat har det kretsat kring kärlek och glädje. Upp och ner, hela tiden. Magiskt. Men också ganska så tragiskt i det här läget. Det är enkelt att bli förälskad i helt fel person- samma visa varje gång. Någon som utstrålar så mycket av det jag saknar. Trygghet. Charm. Känslan av att vara sedd. Doften. Hans doft. Jag borde vara så förbannat arg, ändå saknar jag honom mest. Hjärtat vill inte glömma det det känt, även om han inte är värd minsta lilla mer energi. Så ovärd som det bara går att vara ungefär. Att jag slösat så mycket kärlek, tid och ångest på honom känns sorgligt, samtidigt som han gav så otroligt mycket i början. Så fin, men ändå en total idiot. Att veta att allt det jag kände för honom var ingenting i hans värld. En av många. På ett sätt vill jag bara hångla runt, njuta av fest och fylla, skratta och gråta och låta tiden gå. På ett annat sätt vill jag bara krypa ihop och berätta att jag saknar honom så mycket. Att han faktiskt var så viktig.
Samtidigt är jag så tacksam för det han fick mig att känna. Lyckan i vardagen. All den energi det gav. Att verkligen få vara lite kär ett tag. Få mysa med någon. Få lite närhet. Samtidigt ger det ju så mycket mersmak. Jag vill ju bara att någon tar på mig nu.
