Kanske inte en dag som den borde ha varit, men med en lärare som nästan blev rörd till tårar, och en mysig stund tillsammans med mamma och farmor kändes allt ganska okej ändå.
Min svenska lärare satt med gråten i halsen när hon läste mitt tal till nationella provet i svenska B, det är vad jag kallar ett bra betyg. Hon fortsatte dessutom med att prata om att hon tycker att jag är modig, att det är starkt gjort, och att hon tror att det här kan hjälpa mig lite med att få distans till vad jag gått igenom. För en gångs skull känner jag mig nöjd, om än fruktansvärt nervös. Detta måste verkligen bli det perfekta avslutet!
Annars har både dagen och helgen varit intensiv, dock lite för mycket fika idag, trots att det är måndag, vilket inte alls känns bra. I fredags var det artonårsfest för finaste Amanda, klädd i mormors femtiotaling trivdes jag som fisken i vattnet tillsammans med ett helt gäng fina människor, och på lördagskvällen väntade åtta timmar jobb på kommunalrådets sextioårsfest. Intensivt, men grymt kul! Söndagen tillbringades med reklamcykeln, tårtbakning och ett långt telefonsamtal med fina Fia, mysig dag helt enkelt!
Stygnen på ryggen hindrar mig dock från att träna som jag vill, vilket ger mig en hel del ångest. Jag vet inte hur många gånger jag känt paniken stiga i bröstet och andningen bli tyngre på bara några få dagar, och jag känner mig räddare och räddare för den ångesten som väntar. Så länge jag "lyder" vet jag att allt känns bra, men minsta lilla snedsteg hindrar mitt välmående något extremt. Just sådana dagar känner jag bara att jag minst sagt avskyr denna helvetes ätstörning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar