För första gången någonsin, har dagen nästan blivit exakt som jag planerat, i både mat och träningsväg. Jag känner mig så himla nöjd över det. Dock innebar detta också ett besök av ondskans demon vid lunchtid, då jag valde en annan rätt istället för den jag bestämt mig för att välja tidigare, just för att denna var nyckelhålsmärkt. Dock stegrades paniken hela tiden när jag stod i matkön, och jag kände verkligen hur jag höll på att gå in i mig själv och mina egna panikartade ångestfyllda tankar. Tyvärr innebar dessutom det nyckelhålsmärkta (och därför borde det vara nyttigt) en enorm köttfärsbiff (jag som skulle sluta äta kött i onödan), som det vällde ut fett från när jag försökte skära. Det gick bara inte. Jag satt där, med universums ångest redan innan, framför en enorm fettig biff, dessutom gjord av djur, och förväntades äta. Tårarna brände innanför mina ögonlock, och jag åt gurka istället. Både godare och nyttigare!
Nationellt prov i tyska väntade efter lunch, och därefter det årligalivräddningsprovet, samt 400 meter simning på det. Jobbigt att visa sig i bikini inför andra, men tack vare att vi bara var en liten grupp, den så kallade restgruppen, med folk jag verkligen känner mig trygg med, så gick det helt okej. Paniken lättades något av vetskapen att en eller två små kalorier brändes. Älskar verkligen den känslan. Njöt av varje sekund i vattnet, just av den vetskapen.
I övrigt har jag hunnit med en dryg timme på gymmet tillsammans med Sofia, lite pluggande, matlagning och en del TV-mys. Känner mig tillochmed ganska nöjd, endorfinerna har väl gjort sitt. Det är dock läskigt att verkligen märka hur snabbt och drastiskt ångesten slår till för fullt igen, att jag glömt bort känslan av att den inte längre bara ligger och moler, utan att den verkligen bubblar upp till ytan igen. Plågar mig, rättar mig, och hjälper mig att inte göra allt fel. Inte så länge jag följer och lyder ångestens vilja. Jag har ett mål, och ångesten vill hjälpa mig att nå dit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar