Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

Det här med ångest. Så ständigt närvarande. Alltid beredd att hugga till. Som tusen nålar vissa gånger. Som att någon håller fast en under vattenytan andra gånger. Kippar efter luft. Försöker finnas. Andas. Bara vara. Inte tänka så mycket hela tiden. Inte känna. Fyller dagarna med saker så jag slipper det. Det fungerar så länge jag inte behöver vara ensam. Då är det kört. Direkt. Vet aldrig hur jag ska klara mig. Lyckas på något sätt varje gång. Hittills iallafall. Tar mig vidare. Jobbar på. För att glömma. För att slippa känna. För att aldrig någonsin hinna möta mig själv. Jag är så jävla rädd för det. Är inte där än. Inte på länge. Dränker mig i annat istället. Ser till att aldrig hinna aldrig orka aldrig behöva. Aldrig leva. Bara vara i ett tomrum konstant. Fram och tillbaka. Letar pusselbitar, hittar någon tappar bort en annan. En gör så gott en kan. Intalar jag mig. Vad hjälper väl det när prestationspressen är hög. När det är så mycket jag vill. Så lite jag klarar. När en alltid kan vara lite duktigare. På alla sätt. När en träffar en saknad kompis och inget känns som vanligt längre. Rädslan. När ångesten tar över. När en inte längre orkar kämpa emot. När allt blir svart. Sådär som livet blir ibland. Sådär som det sägs inte behöva. Vem vore jag utan uppochnergångarna? Vad vore jag då. Är rädd för att vara meningslös, rädd för att vara meningsfull. Söker ständigt bekräftelse. Kickar. Klappar på axeln. Kramar. Är så beroende av dem för att överleva. Hur gör jag annars? Samlar kraft genom närhet. Att livet inte gått värre är ett under. Så destruktivt ibland. Så magiskt andra gånger. Försöker kämpa. Blir tillsagd att släppa livsångesten. Hur gör en det? Går det ens att styra? Att sluta grubbla. Vem vore jag då? Ändå känner jag mig ofta så platt. Så endimensionell. Så färglös. Är väl ingenting. Inser det då och då. Rasar. Försöker klättra upp igen. På något vis ska det väl gå. Lyckas ibland. Misslyckas ofta. Är halv och hel på samma gång. Letar efter mig själv. Som om jag tror att jag någonsin kommer hitta något. Naiv. Alltid och oavsett. Vill vara vill inte vara.