Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

En vidrig dag fylld av ångest just nu. Ångest över frukosten som blev lite större än planerat, stress över hur jag ska lyckas förbränna alla kalorierna, och panik över hur många kilon jag måste ha gått upp. För gått upp, det är självklart att jag har gjort. Känner mig så himla äcklig, som världens sämsta ätstörda människa, för hu kan jag ens tänka på att äta frukost, när jag borde banta och bli av med allt fläsk istället? Äckel...