Bokade mina allra första körlektioner idag, vilket känns så himla läskigt. Är jag verkligen vuxen nog? Är jag tillräckligt mogen? Kan jag? Vågar jag? Vill jag?
Jag har visserligen övningskört lite smått tillsammans med mamma nu i flera dagar på rad. Övat krypkörning och backning, tragglat parkering och start i uppförsbacke, och sakta men säkert börjar körvanan jag satt inne på i somras infinna sig. Förhoppningsvis går det snart ännu bättre.
Utöver det har min dag varit ytterst ointressant. Vi hade bolagsstämma som avslutning på UF-året på eftermiddagen, massa matte på förmiddagen, lite shopping efter skolan, packa inför imorgon, och lite handling i mataffärerna inför imorgon. Ganska taggad faktiskt, de ska bli så himla skönt att slippa allt här hemma i några dagar och bara njuta nere i Skåneland. Samtidigt är jag så rädd för maten. Mamma och pappa har i flera dagar pratat om hur mycket vi måste äta till frukost, hur underbar hotellfrukosten kommer att vara och att vi verkligen måste satsa på att bli riktigt riktigt mätta. Hur ska det gå egentligen? Hur ska jag komma undan med så lite som möjligt då?
Det konstigaste är nästan hur kroppen reagerar på olika mängder mat. Idag har jag ätit alldeles för mycket, eftersom vi har fikat och jag har bakat, ändå visade vågen nästan exakt lika mycket som igår, då jag ätit som jag skulle och dessutom tränat. Hur konstigt är inte det egentligen? Är det kanske så att mellanmål verkligen hjälper kroppen, eller stjälper de bara förbränningen? Varför finns det så många olika råd egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar