Landskampen är över, och det allra bästa av allt; Jag lever!
Det känns stort, det trodde jag aldrig att jag skulle göra innan vi började. Visst har det varit en hel del att göra, mycket att tänka på, och jag känner mig minst sagt helt slut nu efteråt, men så jobbigt som jag hade förväntat mig var det knappast. Tack gode gud för det! Mycket tack vare min bra grupp, som alla har arbetat på ordentligt. Äntligen slut, säger jag bara. Så himla underbart!
Helgen kommer dock spenderas tillsammans med högskoleprovet (döden), reklamcykeln, matteboken och ångesten. Fin helg det där, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar