Lilla jag sitter här, och tror att jag är något. Försöker inbilla mig att jag duger som jag är, att jag jobbar å bra, och att det jag gör faktiskt blir okej. Låtsas att det är okej att äta både Godis och Bulle en måndag, tror att jag duger som jag är, och försöker leva. Det går inget vidare. Jag ljuger för mig själv och för människor i min närhet, hela tiden. Ljuger både för att skydda mig själv, och för att skydda andra.
Jag vill vara stark, ärlig och rak, men är istället svag och vek.
Jag kan inte stå upp för vem jag är, vad jag gör, och hur jag vill ha det. Jag vågar inte sticka ut, samtidigt som jag vet att jag inte passar in. Jag är inte en del av mallen, inte riktigt likadan. Jag vill synas på mitt sätt, inte på någon annans. Jag är en i mängden, men ändå inte. En i vardagen, men inte alltid. Ett undantag, både i de bra fallen, och i de dåliga.
Det jag föraktar mig själv för, är att jag inte är den jag vill vara. Jag är någon annan. Jag vet inte hur länge jag kommer klara av att hålla den fasaden uppe, hur länge jag kan vara stark nog att vara falsk. Snart kommer jag lysa igenom, den delen av mig som jag både älskar och hatar. Den delen som är beroende av ondskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar