Jag känner på mig att det vankas fika här ikväll. Hela jag känner mig orolig, och ångesten gör allt för att spela mig ett spratt och dyka upp, trots att den inte är välkommen. Gick en långsam promenad på 3 km med mammis förut, men inte känns det bättre för det. Inte ett dugg. Snarare ännu sämre. Varför gick jag inte ensam och kunde förbränna lite samtidigt istället för att gå i hennes snigeltempo? Samtidigt tycker en annan del av mig att det är trevligare att gå promenader tillsammans med någon, istället för att gå ensam. Så himla svårt hela tiden...
Att arbetet med landskampen knappast går som det borde gör ju inte saken bättre heller. Istället för att jobba på som satan, vilket jag minst sagt borde göra, hitta jag på alla möjliga ursäkter för att slippa och få koncentrera mig på något annat istället. Varför är jag så sjukt dålig på att intensivplugga egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar