En härlig dag, den här dagen. Fullt upp nästan hela tiden, det är då livet är som bäst.
Det började med en trip på ett av alla älskade loppis, toppenkul, som alltid, och en massa fynd blev mina, för endast lite drygt 300 spänn. I det ingick fyra par skor, varav ett par läderstövlar från Vagabond, och ett par promenadskor från Reebok, två pocketböcker, två par svarta jeansleggings, två blåa jeansleggings från vila, en klänning och en virkad tröja från Mexx, en klänning från Asos, en del andra klänningar, t-shirtar, blusar och linnen, en softshell jacka från Everest i nyskick, och lite annat smått och gott. Så värt alltså, med tanke på att jag vid nyinköp inte ens skulle få jackan för de pengarna. Gissa om jag är en nöjd tjej med tanke på det?
Efter det hann vi med en tur hos faster med familj, innan bilen drog hemåt för mat och lite städning. Kladdkakebak och telefonsamtal med fina S hanns också med, liksom lite läsning i fina Fallen av älskade J.C. Oates, innan finfina tjejer kom på myskväll. S, A och H piggade verkligen upp, och vi kunde både skratta, prata och njuta ordentligt, särskilt med tanke på att inte mamsen och papsen var hemma. Alltid lika skönt att ha huset för sig själva. :)
Just nu sitter jag här, med lite ångest på grund av kladdkakan, trots att jag egentligen inte ätit någon kvällsmat. Jag tänkte så mycket på min kropp idag på loppiset. Tidigare kunde jag köpa vad som, i vilka små storlekar som helst, utan att tänka på ifall plaggen skulle vara för små. Nu måste jag istället hela tiden ta hänsyn till min gigantiska kropp när jag shoppar, gärna prova, eller ha en plan B, ifall plagget skulle råka vara en storlek för liten. Det för med sig en så stor ångest. Att tveka inför att köpa en jacka i storlek 36 känns så fel, det ska ju vara självklart att jag kan ha den, självklart att jag ska kunna ha 34 också, men så enkelt var inte livet här. Att jeans i storlek M/L kan vara för tighta känns så hemskt. De ska ju hänga på kroppen, precis som jeans i s/M ska göra. Varför har allt blivit så fel egentligen?
Jag funderar på godislöfte, allt för att strypa en kalorikälla. När jag åker till USA måste jag vara smal, så enkelt är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar