Efter en alldeles för god frukost med nybakade scones och söderte trodde jag att jag var redo för dagen. Ända tills jag kom på vad jag gjort. Äta scones en tisdag. Hur kunde jag? Jag har ju bestämt mig för att gå ner i vikt, hur fasen ska jag kunna göra det när jag trycker i mig massa scones? Onyttigt, fettigt, kolhydratrikt och gott. Uppfyller varenda kriterie på min förbjudna lista. Hur ska jag kunna bli smal när jag beter mig såhär.
Jag måste lyckas nu. Det är mitt enda alternativ. ett liv i en fet kropp är inget liv. Jag vill vara trådtunn, mager, anorexiasmal. Jag har ju redan ångesten, varför kan ingen unna mig smalheten då. Jag har insett att mitt liv kommer levas med ångest i vilket fall som. Varför kan jag inte få bli smal? Jag måste verkligen kämpa nu. Klarar knappt av att se mig själv i spegeln längre. Hakar upp mig på allt fett, stirrar mig blind på brösten som vuxit ifatt, och gråter när jag insåg att byxorna i storlek 25, som tidigare satt perfekt, inte längre passar alls. Jag saknar mitt gamla liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar