Tidigt uppe, sent i säng

En eftermiddag hos Moster med familj börjar lida mot sitt slut, och det är dags att sova för mig. Imorgon blir det till att gå upp extra tidigt, eftersom jag måste befinna mig utanför Elins vid fem i halv sju. På morgonen. Färdigduschad och klar. Jobbigt värre, men med tanke på att det är Unicefs utbildningshelg som väntar känns det bara sååå värt det! Så himla roligt! Jag är dock lite nervös över hur det kommer att gå med maten nu i helgen. Jag skrev upp mig på vegetarisk mat, alltid en chans att slippa allt det vidriga feta köttet, så jag hoppas att allt funkar som det ska. Till frukost blir det keso med torkad frukt, och äpplen om det behövs, men annars tror jag att jag klarar mig finfint. Jag köpte en ny kesosort idag, och det kändes så fruktansvärt jobbigt. Tillsammans med nötterna hade den en fetthalt på 8%, det är liksom 140kcal/100g, och det känns inte alls bra. Håller just nu på och funderra på hur lite jag kan äta utan att det verkar helt konstigt. Det är ju det som är något av det svåraste. Allt ska ju liksom verka så normal, och jag måste hålla lågan uppe. Ingen får ens ana att skenet kan bedra. Så trovärdig som möjligt, utan att för den delen få i mig mer än absolut nödvändigt. Så svårt, det där, men det kommer jag förhoppningsvis klara av, till viss del. Åt tacochips idag också, för första gången på över ett halvår. Nu gnager den lilla ångestklumpen i magen över det, och det känns så onödigt. Jag var ju redan mätt liksom. Middagen gick dock väldigt bra, med tanke på att jag bara åt en halv potatis, en bit kött och en massa sallad. Salladen är det ända rätta, och det är väl egentligen främst för kaloriernas skull jag valt vegetariskt till helgen. Åh, varför kan jag inte tänka som normala människor?