En sådan där riktig hatdag. En dag som innehållit alldeles för mycket av precis allting. För mycket mat, för mycket ångest, och alldeles för mycket att göra. Vetskapen om att jag ska till skolan imorgon på studiedagen gör ju inte det hela bättre direkt...
Känner mig så trött på allt just nu. Inget ger liksom någon glädje, inte alls. Vetskapen att jag kommer vara i Tyskland om fyra veckor känns bara jättejobbig, liksom att ha landskampen, helvetet på jorden som börjar nästa vecka. Utvecklingssamtal känns hemskt, hela våren tynger mig, och jag ser inte längre fram emot min resa till USA. Då är det illa. Riktigt illa.
Jag vill kunna leva livet fullt ut. Njuta av varje dag, varje ögonblick. Vara stolt över mig själv när jag ser mig i spegeln, inte bara fundera på hur jag ska gå ner alla de där för många kilona som jag väger. Hur kommer jag någonsin att lyckas, när jag misslyckats i över ett halvår nu?
Egentligen vet jag precis vad jag gör för fel, men orkar på något vis inte riktigt förmå mig till att göra på det rätta sättet, det enda sättet som fungerar. Lat, det är minst sagt vad jag har blivit. Nu gäller det dock att ta tag i mitt liv och rycka upp mig på riktigt igen...
Kämpa på min vän! Livet kommer att bli bättre igen! <3
SvaraRaderaStyrkekramar till dig sötis!