En dag fylld av ångest och självhat, trots att det är självaste påskafton. Vågen i morse visade 4 hg ner från igår, vilket fick mig att le lite inombords, men rädslan för att lägga på mig de hektona under dagen har varit enorm. Middag hos farmor, tillsammans med faster, kusiner och kusinbarn, mysigt, men ångestfyllt.
Hur mycket/lite kan man liksom äta utan att folk ska börja undra och ifrågasätta ens beteende? Är en halv potatis alldeles för mycket, tillsammans med massa sallad och två skivor kött?
Jag avskyr denna kluvenheten, hur ska man liksom banta när alla runt omkring en tittar som iglar på hur mycket man äter, eller hur lite? Hur ska jag göra för att slippa visa upp varenda matvana jag har, för att slippa alldeles för många mål mat varje dag, och för att fortsätta gå ner i vikt, istället för att vända och gå upp? Det är minst sagt lättare sagt en gjort. Åt en godis förut också, som jag fick i påskägget på morgonen. GODIS, usch, onyttigt, äckligt och sunkigt. Fullkomligt onödigt i mitt liv. Det ska inte finnas plats för sånt här, det är inte sådana saker jag ska äta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar