50 minuters yoga hemma, och ungefär en timme och 20 minuter på gymmet med fina Amanda får stå för min träningsdos idag. Just nu sitter jag här med mitt efter träningen mellis, bestående av mellanfil och "dinkel och quinoa müsli" till det. Mums, säger jag bara :)
Annasr känner jag hur sjukt snabbt mina tankar förändrats, det är faktiskt lite otäckt. Hur kan allt gå så otroligt snabbt? Igår, när jag skulle ha matteprov på morgonen, och var tvungen att äta frukost satt jag med världens ångest och funderade jättelänge på vad jag skulle äta, likadant var det idag innan träningen. Runt 220 kalorier än så länge, med i stort sett hela dagen är kvar, så det kan hända mycket...
Planeringen var att städa rummet nu, men den stora frågan är alltid om jag orkar ta tag i det. Det är minst sagt vad man kan kalla ett projekt. Litet rum, överfyllt med onödiga "bra och ha saker" och en massa kläder som jag inte förmår mig att rensa ut, eftersom jag fortfarande hoppas på att gå ner alla dessa kilon igen, frågan är om det kommer att gå. För ett år sedan vägde jag ungefär 18 kilo mindre än vad jag gör nu, och då var jag ändå inte mager. Visst, jag var smal, men knappast så smal som jag borde ha varit med ett BMI på 16. Det är konstigt det där med kroppar. Samtidigt vet jag att jag tyckte att jag var den fetaste som vandrade på denna jord, att jag hade den värsta kroppen som någon människa kunde ha. Jag hatade mitt utseende, men om jag gjorde det då, är det ingenting mot vad jag gör nu.
Min dubbelhaka äcklar mig något extremt, liksom mina dallriga armar, lår och rumpa. Jag kommer inte runt med tummen och pekfingret runt underarmens mitt längre, och kan inte ha på mig mina gamla kläder. Varför ska livet vara så ångestfyllt egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar