Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

Ångest som bara den nu. Andas häftigare, låter självhatet och tankarna virvla fritt just nu, samtidigt som jag bara vill springa tusen mil för att förbränna alla helveteskalorier jag fått i mig idag. Vill bara slippa det, samtidigt som jag vill ner så mycket djupare i det. Ångesten har jag ju redan, och den tunna kroppen måste jag verkligen kämpa på. Allt för att slippa hata mig själv så mycket som jag gör just nu. Det vore värt mycket!