Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

Känner mig så otroligt glupsk nu, och jag menar det verkligen. Vi har ätit hemgjorda tekakor med ägg och räkor ikväll, och jag åt lika mycket som resten av familjen. Jag avskyr mig själv över det. Jag måste alltid äta mindre än alla andra, veta att de andra får i sig fler kalorier än jag, men idag misslyckades jag. Usch. Ångest är minst sagt ordet just nu.

Jag känner mig så himla äcklig. Känslan i magen, i tankarna, i benen och i hela kroppen är så typiska för denna jävla ångesten. Jag känner hur hjärtat börjar slå snabbare och snabbare, bultande. Jag känner mig äcklig, grotesk och riktigt avskyvärd. Ingen som väger så mycket som jag kommer någonsin bli accepterad. Ingen som väger som jag kommer någonsin vara älskad, omtyckt och önskad. Ingen kommer någonsin vilja se någon som mig. Jag är för äcklig!