Är förbannad, trött, ledsen och irriterad just nu. Orkar inte med allt längre. Var hos läkaren förut, för att kontrollera mina leverfläckar. Sist jag skulle göra det vägde jag cirkus 17 kg mindre. Det är så läskigt, så skrämmande. Jag vill verkligen tillbaka till det. Det var den kroppen jag passade i, det är så jag ska se ut. Så enkelt är det. Mina mellanrum mellan låren ska finnas där, liksom mina synliga revben. Nyckelbenet ska sticka ut, och ryggen ska vara knotig och sårig av alltför många situps. Samtidigt minns jag paniken av att missa mina 500 små älsklingar en morgon, känslan av att dricka en liter vatten varje morgon, ifall mamma skulle vilja väga mig. Allt för att bygga upp en känsla av normalitet. Allt, trots att det var så uppenbart att jag inte var frisk. Jag vet inte hur många gånger jag ljög om att jag hade ätit, hur många mornar jag struntade i frukost, och hur många dagar jag gick en promenad istället för att äta lunch. Det värsta är att jag saknar det och vill tillbaka. Det är minst sagt sjukt beteende.Just nu sitter jag och bävar inför vad vi ska äta till lunch. Lunchen är utan tvekan det mest laddade målet, så onödigt på något sätt. Man klarar sig finfint utan att äta mellan frukost och middag, det vet jag. Jag har levt så så väldigt länge. Jag känner hur ångesten börjar komma tillbaka mer och mer för varje dag. Jag välkomnar den med öppna armar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar