Jaha, vad ska jag egentligen säga? Hej och välkommen 2014, hoppas att du blir det bästa året på länge och att du slår 2013 med hästlängder? Det är ju egentligen precis vad jag hoppas på, men det låter så stört att säga det. 2013 blev ju det bästa året på så många. Säger det något om mitt tidigare liv kanske?
Jag tycker det är så otroligt svårt att summera mitt år. Det har ju varit så dubbelt med allting. Visst har jag utvecklats massor, men sen är det ju så mycket mer jag skulle önska hade hänt. Jag tog avstånd från ätstörningen och är nu friskare än vad jag varit på många år, men är jag verkligen frisk på riktigt? Nej, långt ifrån. Jag har fortfarande allt för många ätstörda tankar som snurrar runt i hjärnan, däremot har jag lättare att ta avstånd ifrån det i övrigt så ätstörda samhället. Jag har betydligt mer perspektiv till det, jag vågar släppa på mitt kontrollbehov, att fika, dricka alkohol och skratta är verklighet nu, och det är ett stort steg.
Jag har också vågat trotsa omvärldens förväntningar och gör numera mer utav det JAG känner för, och mindre utav det som förväntas av mig. Jag försöker leva för min egen skull och inte för någon annan, men det är svårt, mycket svårare än jag någonsin kunnat tro. Jag kämpar varje dag för det, att se livet ur mitt perspektiv och göra det bästa av det utifrån mina egna förutsättningar. Jag vill ju leva lycklig, och för att lyckas med det så gäller det ju att kämpa.
Jag har släppt taget om vänner som inte betyder någonting för mig, jag har lärt mig att jag inte enbart behöver uppskattning utifrån för att duga, utan att jag också måste tycka om mig själv. Jag måste kunna älska mig själv för att kunna älska någon annan, och våga leva mitt liv för att så småningom också våga leva i någon annans liv. Jag har blivit starkare som människa, är mer rakryggad, ärlig och tror mer på mig själv än tidigare. Jag vet vad jag kan på ett nytt sätt, och jag litar på att jag gör det jag ska.
Utkast ifrån januari 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar