Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

Det läskigaste och helt klart värsta är att drömmarna om perfektion aldrig verkar vilja försvinna. Gång på  gång försöker jag intala mig själv att jag är okej som jag är, minst lika ofta intalar den där rösten mig att jag måste banta. Fetton har inte rätt att leva. Äckel borde dö fortare än kvickt. Men jag vill inte dö, vill bara leva och låta mitt psyke växa sig starkare och starkare. Klara av det där livet som jag aldrig har klarat innan, utan att förstöra både för mig själv och för andra. För jag vill vara frisk.