Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

Ångesten har tagit mig i besittning. Jag har gått upp 1,7 kg på en enda dag. Och jag som ska gå ner ner ner. Raka vägen ner. Imorse var jag nöjd då vågen landade på minus fem hekto, och så kommer idag. Dagen med mat mat och ännu mera mat. Ingen motion, ingenting. Jag känner mig bara äcklig. Vidrigt äcklig. Fettolinna. Fet fetare fetast. Jag kan slå rekord i att gå upp mycket på en dag. Rekord i att bli fetare än fetast under bara några få timmar. Hur lyckas jag egentligen? Jag avskyr mig själv för det. Äckel!