Någonting är fel när det gäller mig och nyårsaftnar... förra året var det magsjuka som gällde, i år var det dags för migrän. Jag blir så bitter på det, vet inte alls hur jag ska hantera det mer än att ligga och sova, vila och vara grinig. Hatar när saker drabbar mig och vill bara vara frisk.
Känner mig så orkeslös och matt, hade hjärtklappning och svimningskänslor när jag stod i duschen förut, nu börjar det kännas en aning bättre så länge jag är hyfsat stilla. Jag är fortfarande inne i någon form av bitterperiod i mitt liv, det känns som att jag just nu inte längre gör saker som jag själv vill, snarare saker som jag tror att jag drömmer om, för att uppfylla andras illusioner och drömmar. Att flytta hit kändes så otroligt bra i höstas, men nu vet jag inte längre. Jag trivs inte alls än, visserligen har jag inte hunnit ge det någon ordentlig chans, men ändå. Det är sista dagen på 2014, och jag avslutar den på ungefär samma sätt som jag avslutade första dagen på detta år, med att vara sjuk och ligga i min säng, alldeles för långt ifrån alla dem jag älskar. Jag saknar min familj, men vet att jag inte har så mycket att få ut av att vara hemma hos dem och leva mitt liv där. Att vara arbetslös är ju egentligen fruktansvärt, men just i år har det istället blivit någonting av ett andningshål, tid till att känna, njuta och uppleva lite trygghet. Till att få umgås med min fina familj och hitta tillbaka till vår bra relation igen. Någonting viktigt. Någonting jag aldrig tidigare prioriterat.
Just nu känner jag mig nog för första gången på väldigt länge sugen på att börja plugga igen. På att få fasta rutiner i min tillvaro, på någon form av eget boende som inte innebär att flytta runt hela tiden, och på att träffa samma människor i lite längre tid än några månader. Att hitta en trygghet på en ny plats, att få en ny stad att kalla min egen. Uppsala, Göteborg eller Lund står det mellan. Att kunna vara fri att åka hem och hälsa på då och då, att ha helger, jul, nyår, påsk och midsommar ledigt. Att kunna besöka dem jag vill, och att själv få disponera min tid. För första gången tror jag att jag är redo. Jag börjar bli trött på att flytta runt nu, har börjat sakna fasta punkter i min tillvaro och tror att jag för en gångs skull är redo för livet som student med allt vad det innebär. Nu har jag sett lite annat av livet, har perspektiv och tror att jag faktiskt skulle vara motiverad. Planen är att börja om ett år. Jag ser faktiskt fram emot det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar