Ibland tänker jag på kärlek. Jag vet inte varför. Det bara kommer upp. Jag tänker på det som hände i somras med O, hur han mår idag, och hur långt ifrån mina egna tankar och visioner den relationen hamnade. Hur man aldrig får drömma, eftersom verkligheten oavsett slår emot en. Hur ont det gör att krossas. Att bli omkullknuffad och helt och hållet tappa fotfästet. Jag ser bilder som gamla klasskompisar lägger upp, två år tillsammans. Egna lägenheten. Det gör ont. Jag funderar på hur man ens kommer dit. Vad tusan gör man för att träffa någon att älska? Någon som faktiskt älskar en tillbaka. Jag förstår det inte, kan inte det spelets regler, vet inte alls hur jag ska gå tillväga. Vem skulle älska mig? Det sägs att det finns någon för alla där ute någonstans, men hur sjutton ska det gå till? Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle för att träffa just den där någon. Vem kan det egentligen vara?
Jag hänger inte riktigt med. Känner mig avlägset frånvarande och lite väl borttappad i mig själv, och i alla andra, Hur går det ens till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar