Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

Fördriver tiden nu igen. Väntar på ett samtal ifrån sommarjobbet i min kära park, med diskussion inför kommande sommar. Jag vet inte alls vad jag vill. Det känns konstigt att inte vilja tillbaka dit där jag tidigare trivts så otroligt bra, samtidigt som jag vet att jag har dåliga chanser att utvecklas på det arbetet. Jag har nått den nivå jag kan nå, vilket känns lite sådär. Jag vill ju känna att jag får ut någonting mer utav sommaren, något mer än bara ett roligt arbete. Det är där det blir så svårt. Jag vill ju resa och se någonting mer också. Världen utanför min lilla bubbla. Att resa är både bland det bästa och bland det värsta jag vet. Ibland är jag modig, det är sådan jag vill verka, och också sådan jag tror att många ser mig, men innerst inne är jag oftast livrädd. Jag är rädd för att någonting drastiskt ska hända där hemma om jag är borta, rädd för att tappa bort mig själv ännu mer, eller för att inte trivas och faktiskt inte kunna göra någonting åt det. Samtidigt så vet jag ju vilken upplevelse det är. Jag trivs ju så bra när jag bara kommit iordning så som jag ska göra. Att det är omställningstiden som är jobbig, som ger mig ångest och gör att jag vantrivs och bara vill hem, alternativt lägga mig ner och sova tills det blir vår. Gå i ide, sådär som björnarna gör.

Denna vinter blir en utmaning utöver det vanliga. Jag har sökt mig till någonting jag egentligen vet att jag knappt kommer att klara av. Till någonting svårt och läskigt, men också utvecklande och roligt. Jag vill ju lära mig någonting nytt och faktiskt få chansen att växa ännu mer som människa. Det är ju så roligt att utmana sig själv - när det gått bra. Ibland känns det som att jag tagit mig själv en hel del vatten över huvudet. Hur tusan ska jag klara av en sådan här sak egentligen? Skidor, jag som knappt kan åka. Viljan finns där, men räcker det? Det sägs ju att man klarar allt bara man har ambitionen. Jag tvivlar till viss del, samtidigt som jag vet att jag kan, bara jag vill. Det är ju så roligt.