Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

Jaha, välkommen 2014, typ, eller någonting sånt. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det, mer än typ hej. Hoppas att du blir ett bra år och att du har mycket att lära mig om livet tack. Jag vill utvecklas, bli starkare i mig själv, känna mig trygg i mig själv och inte ständigt behöva söka denna trygghet utifrån som jag tyvärr alltid gör. Jag vill lära mig att prioritera rätt i mitt liv, utifrån vad som fungerar för mig och vad jag vill göra och vart jag vill komma. Jag vill få känna mig vacker, känna mig älskad och känna mig behövd, samtidigt som jag vet att för att dessa saker ska kunna uppstå så måste jag först och främst lära mig att älska och acceptera mig själv och den jag är. För vem är egentligen jag? Det vet jag ju inte ens själv, och hur tusan ska jag då kunna vara den jag vill vara om jag inte ens vet vem jag är?

Visst har jag en hel massa egenskaper som är både bra och dåliga, men det gäller för mig att kunna sortera dem, att upptäcka styrkor i mina svagheter och lära mig hur jag ska kunna använda mig utav mina starka sidor på bästa sätt för att jag ska kunna må så bra som möjligt. Det är det som är mitt främsta nyårslöfte under 2014, att må mitt absolut bästa jag. Jag ska kämpa för att prioritera mig själv, att lära mig släppa på mitt kontrollbehov och leva ett lite friare liv, ett liv som jag känner att jag kan klara av. Jag ska under året satsa på att leva ett liv som jag sedan kan vara stolt och nöjd över, lite fånga dagen princip. Jag vill ju faktiskt kunna säga att 2014 var ett av de bättre åren i mitt liv, precis som alla andra år efter 2014 också ska vara. Det är nu jag har min möjlighet till revansch, till att utvecklas och verkligen bli den jag vill vara. Det är nu jag kan forma mitt liv, och det ska jag verkligen jobba för att göra. Det är nu jag är ung och det är också nu jag måste passa på att leva. Leva idag, inte igår och inte imorgon. Det är lättare sagt än gjort, men jag tror att det är ganska viktigt för mig.

Jag ska under året kämpa för att acceptera mig själv, för att säga farväl till ätstörningen på riktigt och för att hitta ett jag som jag själv kan vara stolt över. Jag vill känna att det är jag och inte några psykiska problem som styr mitt liv, och jag önskar verkligen att jag kan lära mig att kontrollera och styra mitt liv lagom mycket. Vissa saker händer liksom oavsett vad jag kommer planera och styra upp, och att ta dagen och livet lite mer som det kommer är någonting som jag verkligen måste lära mig. Allt löser sig liksom alltid till slut ändå.

Att inte döma människor för lätt är också någonting jag måste jobba på, att ge alla en ärlig chans, och att inse att människor faktiskt kan förändras, jag menar, vad har jag själv gjort om inte just det?Jag måste jobba på att njuta av mitt liv som det är också, att inte hela tiden sträva någon annanstans utan faktiskt kunna stanna upp och gilla läget och livet som det är. Allt kommer jag aldrig kunna påverka, men det jag känner att jag behöver förändra måste jag se till att faktiskt göra det, och inte leva i ett mönster som ändå inte fungerar, det har jag gjort i allt för många år nu...

Jag måste sluta känna panik över att livet rinner ifrån mig, och istället se till att göra dagarna meningsfulla och minnesvärda. Jag vill inte att mitt liv ska bli en transportsträcka, utan jag vill verkligen kunna stanna upp och leva i det, att njuta av enkla saker och inte låta rastlösheten och strävan efter att bli någonting ta över. Jag är redan allt jag någonsin behöver vara, det enda jag behöver göra är att förstå det och ta livet som det blir. Jag är inte meningslös bara för att jag saknar en fin utbildning och en fin titel, sådana saker ska inte ens spela in i hur man uppfattar och bedömer en människa, trots att jag vet att samhället ser det så. Det är alla sådana gränser som jag måste lära mig att ta avstånd från. Att inse att samhället har sina normer, men att det omöjligt går att leva helt efter dem ifall man vill må bra, och det är ju just det som jag vill göra. Att ta avstånd ifrån normer som sänker min självkänsla känns viktigt just nu, för i år ska jag verkligen lära mig att ta hand om mig själv och ge min kropp och själ vad den mår bra av. Det är i den jag ska leva resten av mitt liv, och för att det ska fungera så måste jag acceptera den och låta den bli just så stark och stabil som jag vill att den ska vara. 

I övrigt hoppas jag verkligen att 2014 blir betydligt bättre än 2013, vilket i sig inte borde vara så otroligt svårt. 2013 var ett bättre år än så många tidigare år, men det var långt ifrån ett toppenår. Nu gäller det att ta lärdom av just 2013 och göra 2014 till ett riktigt bra år.

Vad var det egentligen som hände år 2013 då?

- Jag påbörjade sista terminen på gymnasiet.

• Var på Island med klassen, den första resan sedan 2008 som inte ätstörningen tagit över, utan då JAG har kunnat bestämma och styra.
• Balen, en helt underbar och magisk kväll, trots att jag kände mig otroligt ful.
• Helgen i Göteborg tillsammans med Sofia. Håkankonsert, flum och världens finaste helg, Ren och skär lycka.
• Studenten. Ingen magisk dag, utan mest känslan av att vara värdelös och inte duga. Inga toppbetyg, men ett språkstipendie, ett stipendie för projektarbetet och ett certifikat deutsch. Prestationsprinsessan var missnöjd, Malin var glad att det var över.
• Började jobba i min park, och trivdes som fisken i vattnet. Började utvecklas personligt.
• Blev tryggare i mig själv och bestämde mig för att trotsa omgivningens förväntningar och inte börja plugga till hösten.
• Jobbade massor och trivdes så äckligt bra. Hade världens bästa kollegor.
• Jobbade på hotellet hela hösten, och satt i kassan på ICA när det behövdes. Krossade mina egna tankar om misslyckande.
• Hälsade på mina fina vänner i deras nya städer. Färgade håret för första gången i mitt liv och blev brunett.
• Var på konsert med Gyllene Tider mer mamma, Josse och Amanda.
• Lyssnade sönder på Håkan, Kent, Melissa Horn, Winnerbäck och Krunegård. Hittade Hästpojken och fastnade direkt.
• Började umgås med Hedda.
• Fick höra att min förebild såg sig själv i mig, och blev så otroligt glad.
• Fyllde 19 och bestämde mig för att njuta av mitt sista tonår.
• Kämpade för att lämna ätstörning och depression så långt bakom mig det gick, men avslöjade också för några av mina närmsta hur dåligt jag mått.
• Kände mig ensam, men kämpade för att njuta ändå. Det var ju jag själv som valt mitt liv.
• Lillsess flyttade in, att en så liten kisse kan ge så mycket kärlek är inte klokt.
• Jag bestämde mig för att säsonga, och fick jobb både i Sälen och Branäs, men valde Sälen.
• Flyttade hemifrån och kämpade för att inte gråta av saknad till mina katter.
• Började acceptera mig själv och hittade någon form av existensacceptans.
• Köpte skidor och skidutrustning för allt för mycket pengar men kände mig sjukt nöjd.
• Lärde känna en av mina största förebilder.
• Kämpade för att ta avstånd från vänner som tog mer än de gav.
• Försökte tillåta mig själv att må bra i nuet och inte ständigt sträva efter mer.
• Tog hjälp utifrån för att må bättre i min ätstörning för första gången
• En mycket fin mejlvän dog, det kändes svårt, gjorde ont, men blev ändå det avstånd vi förr eller senare ändå hade behövt.
• Gick på anställningsintervjuer för första gången i mitt liv, och fick alla jobb jag blivit intervjuad för förutom ett.
• Började laga mat hemma och konstaterade att det var ganska så roligt trots allt.
• Gick upp i vikt trots att jag ständigt räknade kalorier och mådde skit på grund av det.
• Började dricka kaffe.
• Drack varm choklad för första gången på drygt fyra år.
• Blev blodgivare.
• Umgicks så mycket som möjligt med mina fina vänner.
• Hade extrem framtidsångest i början av året, men efter sommaren släppte den nästan helt och jag orkade inte bry mig om någonting istället.
• Jag slutade vara rädd för mig själv och mina egna impulser, och började vilja leva i stället för att alltid se döden som ett alternativ.
• Jag kämpade för att kunna le utan ångest, och att tillåta mig att vara glad.
• Ville tatuera mig och funderade konstant på vad.
• Höll uppe fasaden om att jag visst mådde bra, tills den sprack en dag på jobbet och en kollega såg igenom all ångest och allt självhat.
• Började må bättre än någonsin.
• Fick klarare åsikter och vilja än tidigare. Försökte lita mer på mig själv.
• Flyttade till Sälen, började jobba, sa upp mig och fick ett nytt jobb. Blev en waynestös.
• Avslutade året med magsjuka och cola i stugan.

Naturligtvis var mitt 2013 så mycket mer. Så mycket småsaker som jag knappt minns men som också var en del av mitt år. I vilket fall som så ska 2014 innehålla så mycket mer. Det ska bli mitt år. Ett starkare, friare och lyckligare år.