William, du får mitt hjärta att smälta

Vaknade tidigt imorse, precis som nästan alla andra lovmorgnar också. Det är så himla irriterande. När jag väl får sova, så kan jag inte, men när jag måste gå upp tidigt, då skulle jag kunna sova i en hel livstid. Mysko det där.



Dagen började med övningskörning in mot stan, loppis och massa mys och god mat hemma hos kusin vitamin och söt-William. Världens goaste unge. Att kärleken till en person som existerat i knappt två år kan vara så enorm, det är häftigt det. Fatta då föräldrarnas kärlek. Vi tittade runt i deras finfina hus, som var tusen gånger mysigare än jag trodde, och jag myste för fullt med den lilla gullungen. Att han brukar prata om MIG ibland, att JAG ska hjälpa honom ta på sig strumporna. och att det är MIG han vill vara upplyft hos, det betyder mycket. Min lilla bebis, det kommer han vara länge. Jag blir alltid lika fascinerad av att leka med små barn. De kan leka samma saker i evigheter, rada upp allt i exakt ordning som ingen får röra, för att sekunden efter kasta saker vilt omkring sig, och bara vilja mysa efter det. Så underbar liten unge. Mitt lilla lyckopiller.
Efter det blev det 20 minuter på stan, två par nya byxor och en hel massa ångest. Jeansleggings från VILA, i storlek M/L var vad som behövdes. Gissa hur det känns? Hur fet har jag egentligen blivit? Jag vet att jag väger mer än jag någonsin gjort just nu, och det är verkligen det värsta jag varit med om. På måndag börjar mitt helt nya liv, ett liv utan socker och onödiga kolhydrater. Fettreducerat ska det också vara...