Jag känner mig nästan lite panikartad just nu. Ledsen. Allt känns så jobbigt på något sätt. Det är skola igen, och kommer att vara i 6 veckor till innan påsklovet. Efter påsklovet kommer vi åka till Tyskland med skolan, och bo hos tyskar vi inte ens vet vilka det är än. Drygt en månad på oss att lära känna dem, om vi får reda på vilka det är snart, vill säga, Spännande, men ändå konstigt. Lite jobbigt att vi ska åka dit först. Hade de kommit först hade jag kunnat spela upp en fin fasad, och vara som jag själv vill när jag är där. Nu måste jag hålla uppe fasaden hela tiden, eftersom hon eller han kommer komma hit sedan. Att äta minimaliskt och hoppa över måltider där då, känns inte så lyckat, med tanke på att han eller hon kan skvallra när han/hon är här. Det känns ganska jobbigt faktiskt...
Annars känner jag att den här jobbiga perioden kommer nu. Den perioden när jag bara typ vill ta livet av mig, allt på grund av skolan. Denna ständiga press och det egna ansvaret gör mig galen. Jag är för bohemisk för sånt här. Jag är för mysko, för skum, för oordentlig. Jag borde gått något flummigt. Något som representerar mig. Samtidigt kräver jag massor av mig själv. En vän av skolordning kanske man kan kalla mig. Vill att allt ska vara perfekt, och att alla tre siffrorna ska sitta på varenda papper jag får tillbaka. Bevisen för vem jag är.
Den stora frågan är dock fortfarande vad det kommer bli av mig. Vad kommer jag att göra med mitt liv? Ibland känns det som att jag vet vad jag vill, ibland har jag absolut ingen aning. Dietist är något jag funderat på, liksom andra saker inom hälsa. Psykolog, eller något liknande skulle också vara intressant. Jag skulle gärna arbeta på en ätstörningsavdelning. Dietist på en ÄS-mottagning kanske. Riktigt intressant skulle det vara iallafall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar