Torsdag förmiddag, och jag riktigt känner hur sportlovet börjar gå mot sitt slut. Tusen skolsaker som måste göras, presenter till fin vän måste fixas, och sommarjobbsansökningar som måste skrivas. Stressiga och jobbiga sista dagar. Utöver det ska tandläkarbesök, träning och artonårsfirande få plats.
Tandläkaren var jag hos imorse, för första gången på två år. Finfina tänder, helt utan hål. Stolt, det är vad jag är över det. Nöjd över att jag aldrig kräks för att gå ner i vikt, det är jag också, även om jag många gånger önskar att jag gjort det. Tänderna hade varit riktigt fula och äckliga då. Sönderfrätta. Inte värt det, absolut inte.
Tandläkarskräck har jag haft i nästan hela mitt liv. Vad jag är rädd för, det vet jag egentligen inte. Kanske för att ha hål i någon tand, eller kanske för att få kritik över att borsta för dåligt. Kritik är jag så otroligt rädd för att få. Jag kan liksom inte tackla den. Säger någon någonting negativt, det behöver inte ens handla om mig, så tar jag genast åt mig. Tar allting så personligt. Det är likadant med positiv kritik. Det fungerar bara inte, så enkelt är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar