Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

Rummet börjar komma iordning, lite mer för varje dag. Det fungerar. Går att vara i nu, så länge jag slipper befinna mig någonstans i resten av lägenheten. Det är en så märklig känsla. Vetskapen om att det är här jag bor, och att det är här jag ska fortsätta att bo i fem månader till. Med en bipolär idiot, italienare som snart ska flytta, en hyresvärd som inte ens verkar existera, depositioner som aldrig fås tillbaka, städregler som inte existerar, och där äckligast verkar vara det vinnande konceptet. Jag vill inte, orkar inte. Blir mer äcklad än någonsin. Hatar det här, samtidigt som jag till viss del också saknar energi till att göra någonting annorlunda. Vad är det här egentligen för en plats? Var har jag egentligen hamnat?

I övrigt rullar saker och ting på här. Det är karneval, fullt av liv och rörelse överallt och ganska så kaosigt vissa tider. Det är roligt, som att vara en besökare i någon annans liv. Det är lite känslan av att kliva in i en film, stå lite på sidan, iaktta, våga ta plats och vara med. Jag är glad att jag får vara här i staden och ta del av den här upplevelsen.

Idag firar jag in tre veckor som tysk också. Det känns alldeles galet att tre veckor redan har passerat, utav 22. Att jag bor här nu. Att lidl är min matbutik, att skolan ligger mitt i stan, att sonnenstraße numera är min gata och att kyrkan här bredvid är en av mina närmsta grannar. Vi har det ganska så bra här i området, jag och mina vänner jagar gratishörnor och plockar på oss diverse bra att ha saker här och där, handlar galna mängder frukt, testar allt vegetariskt vi kan hitta, och bara har det skönt. För det allra mesta. Skolan är rolig, utvecklande, och livet känns ganska så bra. Det börjar bli tryggt här också. Mitt hem.

Det är så märkligt det där med att hemma kan byta plats. Att det här är platsen jag bor på nu. Att det är här jag äter min frukost, lunch och middag. Umgås med mina vänner och lever mitt liv. Det är så fascinerande. Att Tyskland för tillfället är mitt land och att Düsseldorf är min stad. Kan inte riktigt släppa tanken på att det är coolt. Ibland galet frustrerande, men allt som oftast väldigt roligt. Jag trivs så bra än så länge. Förutom med mitt boende då såklart. Att det ens kan vara så illa.