Just nu är jag ledsen och glad om vartannat. De senaste veckorna har varit så underbart fina, och det känns galet att jag inom två veckor är hemma ï smålandet igen. Kan inte riktigt ta in det faktumet. Var hos fina A i studentstaden en helg för några veckor sedan, och hade alldeles underbara dagar. Jag längtar så tills vi ses igen, minst sagt en av de finaste vännerna någonsin. Direkt efter kom S hit, för en kortvecka uppe i vallen. Det var så konstigt, men också så underbart att ha henne här. Att kunna åka skidor i strålande solsken, att laga mat tillsammans, ligga i sängen och prata natten lång, dricka öl i eftermiddagssolen och bara njuta helt enkelt. Det blev otroligt tomt när hon åkte hem...
Det sjuka är hur snabbt tiden har gått. Inte kan väl jag ha varit här uppe i dryga fyra månader? Nehe, det kan väl inte stämma. Det är otroligt. Hur har det kunnat gå så fort? Vad har jag egentligen hunnit med? Ångesten moler, samtidigt som jag vet att jag är nöjd med min vinter. Jag är så tacksam över mig själv som faktiskt tog det här beslutet, som trotsade mina egna förväntningar och faktiskt vågade virra bort mig lite. Som valde med hjärtat och inte med hjärnan för en gångs skull. Det är så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar