Hur förklarar man för sina vänner varför allt går ut över maten när man är ledsen? Hur ska jag säga att jag inte kan äta när jag mår dåligt, att allt bara låser sig då. Tar stopp, känns helt omöjligt. Det är helt omöjligt. En sån som du förtjänar inte att äta och må bra. Du är inte värd det. Du är inte värd livet.
Idag hade jag en enorm möjlighet. En möjlighet som kom, som jag sabbade och som försvann. Som fick mig att nästan gråta, och som fick ångesten och paniken att samarbeta på högsta nivå. Någonting jag verkligen vill, och de arbetar bättre än någonsin tillsammans. Allt för att knäcka mig, smula sönder mitt självförtroende i små små bitar och få mig att bli mer psykiskt instabil än vad jag redan är. Mer beroende av ätstörningen än jag redan är. Jag blir så arg på mig själv, hur jag förstör, sabbar och misslyckas. Misslyckandena personifierad. Det är den jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar