Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

Dubbla frukostar, och redan sjukt mycket ångest. Varför ska mitt liv se ut såhär?
Har dock hunnit med en finfin gymrunda med Amanda nu på morgonen, vilken kändes himla välbehövlig. Är dock så himla rädd för USA, och att jag inte kommer kunna träna där. Att gå upp i vikt är det värsta som kan hända, och det känns så himla omöjligt att inte göra det där, med deras extremt osunda matkultur. Hur ska jag överleva?
Om jag ska klara tjejmilen i höst så gäller det verkligen att ligga i med träningen, minst tre gånger i veckan, samt en hel del promenader och cykling är mitt mål. Ner i vikt ska jag tills dess, det är mitt absolut största mål...