Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

Ibland kan vissa ord göra en så otroligt glad. Ord som kanske inte betyder sådär värstans mycket när den som säger dem gör det, men som för mig kan betyda i stort sett hur mycket som helst. Ord som saknar mening och betydelse för alla andra, men som kan lysa upp hela min tråkiga dag. Ord som man vet är sådär brutalt ärliga. Ett litet skämtsamt "du har fått min roll, alltså den rollen jag hade förra sommaren" kan betyda så himlans mycket, trots att jag vet att rollen jag fått är som den alla jäklas med. Likaså "Vi är himla lika du och jag, du är också sådär effektiv, man vet att saker blir gjorda snabbt och direkt om man ber dig om någonting. Jag antar att du är impulsiv och rastlös också, det är jag." Ord som passar in så perfekt på mig själv, och att få höra dem från en av sina största förebilder på jobbet kan inte annat än göra mig lycklig. Nöjd. Jag blir så glad, och orden från henne är de enda jag kan ta in, just för att jag vet hur ärlig hon är. Precis sådär ärlig som jag själv är. Varför hymla med någonting?