Att ha beslutsångest och en inre panik över vad som egentligen ska hända med mitt liv är ingen hit. Efter en minst sagt intensiv och himlans rolig vecka sitter jag här, med tankar som springer fram och tillbaka och har helt enkelt inte en aning om vad jag ska ta mig för under det kommande året. Tankarna springer fram och tillbaka, och jag blir helt seriöst orolig för mig själv. Jag är oftast en impulsiv människa, ska jag göra någonting ska det göras direkt. Velar jag är det mest för velandets skull, jag har i princip alltid själv bestämt mig för vad jag ska göra redan innan jag börjar vela. Den här gången är det annorlunda. Jag vet verkligen inte. Känner mig tom, ensam och helt fastlåst i vilket beslut jag än väljer. Just nu känner jag mer än någonsin att jag verkligen behöver ett sabbatsår. Jag tror jag behöver göra någonting annat, att leva lite och komma ifatt mitt liv lite känns viktigt och jag känner att jag verkligen behöver växa som människa innan jag börjar plugga. Växa och utvecklas och förhoppningsvis upptäcka lite mer om vem jag vill vara. Att bli vuxen tror jag behövs innan jag ska känna mig redo.
Just nu längtar jag efter en volontärresa, efter att få känna mig behövd och meningsfull, men också efter en säsong i sälen eller liknande. Jag vill göra någonting roligt, utvecklande och välbehövligt. Att jobba lite utan allt för hög press känns som det bästa alternativet. Att känna att någonting är roligt och utvecklande, att jag kan koppla av men ändå trivas. Jag har absolut ingen motivation till plugg just nu, och är mer och mer inne i någon form av känsla att ett år mer eller mindre inte spelar någon större roll. Jag kommer inte bli särskilt mycket lyckligare av att vara färdig när jag är 24 istället för när jag är 25. Jag kommer liksom vara gammal i vilket fall som... Just nu känner jag bara en enorm motivation och längtan efter någonting annat. Jag vill uppleva något, se något nytt och lära mig en hel massa nytt om mig själv. Det är verkligen saker som jag längtar efter.
Frågan är hur ett beslut ska kunna fattas? Det känns som att jag behöver mer kött på benen för att vara säker på mitt val, och just nu vet jag att det verkligen kommer ta tid innan jag vet säkert vad som ska göras. Det är bråttom och mina val måste gå fort... Ångesten är tung, och jag vill verkligen veta vad som göras skall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar