Att känna tacksamhet, att själv kunna märka att jag utvecklas och faktiskt vill komma framåt är egentligen ovanliga känslor i mitt liv, men just nu är jag inne i en stor sådan period. Jag är otroligt tacksam över mitt jobb. De andra som jobbar där fyller verkligen mina dagar med en hel massa glädje, och det är sällan jag har tråkigt längre än några sekunder i sträck. Som M sa idag, skillnaden mellan första dagarna och nu märks främst när hela arbetsdagen går ut på att jäklas med varandra så mycket som det bara är möjligt. Det var klockrent sagt, för så är det verkligen. Nu känner vi varandra på ett helt annats sätt. Långt ifrån bra, men på ett sätt som gör att man kan skratta och ha det otroligt roligt tillsammans. Det betyder så mycket för mig. Att vara en i gänget, att känna att jag är minst lika mycket värd som alla andra, att jag uppskattas för det som jag gör och att människor ser mig för den jag är. Varje dag på jobbet är rolig, jag vet att jag gör mitt allra bästa i nästan alla situationer och jag tror att mina arbetsledare ser det också. Jag känner att jag är inne i en positiv cirkel just nu, och på det stora hela trivs jag ganska så bra med livet och vad som händer runt omkring. Jag vill utvecklas som person och M är en väldigt stor förebild för mig, för att visa att man kan ta plats utan att vara jobbig. Jag vill våga synas, höras och märkas, men det är ju så svårt. Hennes ord och agerande ger mig iallafall en del utav det modet, och det får mig att känna mig trygg. Hon sprider så mycket trygghet på jobbet, med sitt brutalt ärliga sätt och sina ord (och inga visor). Det får mig att känna mig sedd, och det hjälper mig att må bra. Att prata med människor som ger så mycket mer än de tar känns som någonting jag inte varit förunnad på otroligt länge. Det är jag väldigt tacksam för.
I övrigt är jag fullt inspirerad av en lista på saker att göra innan jag dör typ. Att skriva en bok är en utav de sakerna. Inte någon låpig och larvig bok, utan någonting meningsfullt. Att vara smal och må bra både fysiskt och psykiskt är en annan punkt. på den listan, likaså att växa som människa, att våga, att resa till Sydafrika, att lära mig danska, att bo utomlands, att vara lycklig och så mycket mer. Jag vill leva på riktigt nu, och jag tror att den här sommaren har varit en riktigt bra start till det. Det är ju nu som jag verkligen får smaka på livet på ett nytt sätt. Jag är så tacksam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar