Jag läste igenom en av mina gamla uråldriga bloggar. En föredetta, en som spårade ur, inte fungerade mer. Inlägg från förra sommaren får mig att börja gråta. Inte för att mitt beteende var särskilt hemskt just då, utan för att jag inte kommit ett dugg längre. Jag står kvar i samma ruta idag, ett helt år senare. Drabbas av samma panik, samma ångest som då, utav samma anledningar. Hatar mig själv och min kropp lika mycket som då. Föraktar mitt liv på samma sätt. När ska det sluta? När ska jag börja gå framåt?
Är det min obeslutsamhet som gör att jag står och trampar. Min omotivation, mina kluvna tankar, eller vad är det? Vad kan det annars vara? Vad är det som krävs för att komma vidare, släppa en del, och lasta på med nytt? Jag vill bygga nya erfarenheter, få leva det där tonårslivet på riktigt, inte bara gå och släpa på en annan erfarenhet, en sorglig sådan. Jag vill gå framåt, utvecklas i rätt riktning. Nå ett mål, och sedan kunna fokusera på något annat. Där jag är fast nu är ingenting sådant möjligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar