Jag älskar känslan och vetskapen om att den här bloggen bara är min. Mitt andningshål, min ventilationspunkt. Här kan jag skriva precis vad jag känner att jag behöver göra. Det är min terapi. Bara vetskapen om att platsen finns gör att allt känns lite lättare. Min och ingen annans. Ingen kan säga något om det. Jag älskar det. Det är en del av ett liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar