Om vi bara kunnat sträva efter acceptans med lika stor beslutsamhet som vi strävar efter ouppnåelig

Satt och funderade ut det allra värsta jag vet. Det ena var att städa. Det andra är min kropp.

Hur sorgligt är inte det bara? Grät en stund idag över att mina stockar till ben tycks bli större och större för varje gång jag passerar spegeln. Idag har varit en sån där dag då jag bara vill lägga mig ner och dö. Så snabbt som möjligt.