Känner
att jag går emellan så många olika perioder. Så många stadier
just nu. Vem är jag längre? Överväger på fullaste allvar att
börja plugga till hösten. Lund väntar kanske. På mig, eller bara
på alla andra? Jag vet inte. Är osäker och rädd. Kanske mest av
allt för att jag nog vill. Känner mig ändå ganska så redo. Det
känns lockande. Blir lite rädd för mig själv. Vem kommer jag
vara? Jag vill ju bara få vara den jag varit hela det senaste året.
Bara mig själv. Det är så fantastiskt. Tror ändå att jag gillar
den personen. Mentalt. Utseendet är ett annat helvete dock. Väger
för mycket, är för osmidig och klumpig, svag och ful. Vill komma
längre. Känna mig stark i kropp och själv. Fin. Kommer jag ens
kunna bli det? Mår för dåligt för att prova kläder. Är för
fet. Känner mig för stor för mig själv. Hur fan kunde detta bli
jag? Kaloriräknar lite då och då, men tror att det var för länge
sedan. Den delen är inte längre min närmsta sida. Önskar ibland
att det vore det. Då visste jag ju vem jag var och vilken identitet
jag hade. Vill jag någonsin ha den igen? Nej, egentligen verkligen
inte. Usch. Skäms så över mig själv. Hamnar dock allt för lätt
i småsjuka mönster. Inte som tar över någonting, utan såna där
fula, såna som bara stör. När man börjar grubbla på
kaloriantalet i en prezel liksom. Vill gå ett extra varv på
promenaden för att det känns bättre i hjärtat, eller när man
känner att lite armhävningar är viktigt, det gjorde jag ju ändå
sist liksom. Såna där småsaker, som man blir lite irriterad på.
På sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar